I stallarna börjar hästarna vänja sig vid den nya miljön. Kanske känner de igen sig, de som varit här några gånger förut. Säkert känner de sig trygga när de har sin hästskötare i närheten, och det har de ju nästan alltid.
I en stallgång står en brun, blank häst och blir ryktad. En av reportrarna på rundvandringen pekar: titta på den, så blank den är! Den ser ut som en sådan där leksakshäst!
Några meter bort får jag syn på Madick, Helena Lundbäcks häst. Perfekt välskött även hon - men just nu obevakad, och i hakskägget hänger två små spån. Jag vet att om hästskötaren kom nu så skulle de där båda spånen försvinna fortare än någon hann säga "fotoblixt".
I en box i ett annat stall står Arctic, just nu bästa hästen i Peder Fredricsons stall, och blir ompysslad av sin groom Anna.
Arctic Aurora Borealis ser avslappnad och lite busig ut och verkar ha långt gångna planer på att äta upp Annas rosa piggborste.
När en fotograf närmar sig med kameran i högsta hugg för att ta en gullig bild på dem, blir det fart på Anna, som varit hästskötare alldeles för länge för att inte ha stenkoll på allt.
- Vänta! kommenderar hon bestämt, och kastar sig ut ur boxen för att hämta någon sorts fläckborttagning som ska råda bot på en liten gul fläck på Arctics vackra gråvita hals.
Fotografen väntar, även om han på fotografers vis givetvis passar på att plåta själva fläckborttagningen också.
När Arctic är skinande och o-gul igen och kameran vandrat vidare till nästa box säger Anna "Du vet, det finns vissa regler. Aldrig visa upp hästen när den har kissfläckar! Sånt får inte synas".
Och så skrattar hon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar